 |
| Villfarelse/Harha, 2021 |
Jag är fånge i det figurativa målandet. Jag har försökt slå mig ut bara för att få upptäcka misslyckanden. Jag har försökt med färgade fält, med sprut och stänk, jag har försökt hitta en väg via känsla och intuition, men förgäves.
En nära vän föreslog att jag skulle måla mer abstrakt. Varför ska det vara så svårt? Det slutar alltid med att jag hittar något figurativt, något som får tanken att stanna upp och lugna sig. Kanske gör jag det just därför, så att tanken lugnar sig.
Man är sällan fri då man målar figurer och föreställande målningar. Det är en kamp. Man fångas så lätt i det man avbildar, inte i idén av det man återger. Men är friheten målet? När man frångår det figurativa och gömmer sin avsikt i det abstrakta, så går man så lätt vilse och det kan vara svårt att hitta tillbaka till det man sökte, avsikten, ursprunget. Söker man svaret hos de gamla mästarna blir det bara plagiat, söker man i sin närhet är det stöld. Men det man stjäl måste man forma om så att det blir, i det närmaste, omöjligt att känna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar